Abstract: TFK och andra aktörer har genomfört olika studier avseende långa vägtransportfordon som byggs upp enligt det europeiska modulsystemet (EMS). Modulsystemet bygger på användandet av två olika typer av lastbärare för lastbilstransporter som är vanligt förekommande i Europa. Sverige och Finland är idag de enda länderna som generellt tillåter 25,25 m lastbilar enligt modulsystemet och lagstiftningen är i princip densamma i de båda länderna. Försöksverksamhet bedrivs eller planeras i ett par andra länder.
EMS bygger på användandet av två typer av lastbärare, en kortare och en längre. För att transportera lastbärarna används lastbil eller dragbil. Till detta kommer annan utrustning såsom exempelvis link och dolly för att kunna kombinera lastbärarna i olika fordonskombinationer i enlighet med modulsystemet.
Den kortare lastbäraren, vanligtvis i form av ett växelflak är av C-klass och kan vara 7,15 m, 7,45 m samt maximalt 7,82 m. Andra längder kan förekomma men då handlar det om speciallösningar, den maximala längden kan dock ej överskridas om man vill använda lastbäraren vid framförande av fordon enligt modulsystemet. Lastbäraren används vanligen på en lastbil men den kan även användas på en så kallad link vid längre kombinationer. Den andra lastbäraren är en semi-trailer som maximalt får vara 13,6 m. Semi-trailern saknar axel i framdelen av chassiet och framdelen vilar istället på en dragbil, alternativt en dolly eller link vid längre kombinationer. En dolly kan liknas vid en kärra som kopplas bakom en lastbil och varpå framdelen av en semi-trailer vilar. Dollyn är registrerad som ett släp och utrustad med belysning och nummerskylt i bakkant. Linken är ett släp som dels kan bära en lastbärare samt en semi-trailer. Linken används då tillsammans med en dragbil och den kortare lastbäraren placeras närmast dragbilen och semi-trailern vilar längst bak på linkens på samma sätt som på en dolly. Modulsystemet kan även med fördel användas för transporter av containers. Containrarna blir då aningen kortare än motsvarande lastbärare.
Intermodala transporter består av transporter med minst två transportslag, nationellt i Sverige vanligtvis järnvägs- och lastbilstransport. Vid en intermodal transport hanteras godset inte löst utan det är hela tiden lastat i någon typ av lastbärare.
Nedan följer ett exempel på hur en vanlig intermodal transport med järnväg och lastbil kan se ut:
- Vägtransport från avsändare till en kombiterminal där lastbärare lastas om till nästa transportslag.
- Järnvägstransport mellan kombiterminaler.
- Anslutande vägtransport till mottagaren.
För att öka intresset för intermodala transporten krävs en hög effektivitet i alla deltransporter samt vid omlastningarna.
Av intresse är att studera under vilka förutsättningar EMS i dess nuvarande form, respektive i vidareutvecklade former (fordonskombinationer längre än dagens 25,25 meter) stöder de intermodala transportsystemen samt benägenheten att välja intermodala transporter istället för renodlade vägtransporter.
Av intresse är även att studera hur den del som utgörs av vägtransport påverkar hela den intermodala transportkedjan. Effektiva vägtransporter samt omlastningar mellan transportslagen bör öka intresset av intermodala transporter då den ekonomiska fördel järnvägstransporten medför då blir enklare att utnyttja. Här är det intressant att kartlägga huruvida modulsystemet påverkar effektiviteten och kostnaden för vägtransporten samt omlastning och om effektivare vägtransporter och omlastningar kan öka intresset för intermodala transporter. Även den motsatta effekten studeras, det vill säga att effektiva renodlade vägtransporter minskar benägenheten att välja intermodala transporter.
För att ytterligare öka intresset för intermodala transporter bland åkerier vore det av intresse att söka kvantifiera ekonomiska kostnader eller vinster för åkerier med att använda intermodala transporter. Detta bör även kunna ge en uppfattning om hur man kan stödja en utveckling mot att i framtiden använda intermodala transporter i högre grad.
Problem: Intermodala transporter har länge ansett som ett effektivt sätt att möte det ökade behovet av transportkapacitet. Mycket forskning har bedrivits på områden men trots detta har den intermodala transportlösningen haft svårt att leva upp till förväntningarna. En orsak till detta kan vara konkurrensen med vägtransporter.
Hittills har det saknats en helhetssyn på transportkedjan. Intermodala transporter och modulsystemet har studerats var för sig men det saknas forskning kring samspelet mellan användandet av järnvägen och modulsystemet.
För intermodala transporter har modulsystemet den fördelen att det bygger på standardiserade lastbärare vilket underlättar intermodala transporter. Detta till trots är bilden inte helt entydig angående hur modulsystemet de facto inverkar på användandet av intermodala transporter. Misstankar finns att totalvikten om 60 ton och den stora lastvolymen genom 24 m fordonslängd som generellt tillåts i Sverige försämrar järnvägens konkurrenskraft. Exakt hur modulsystemet inverkar är dock ej klarlagt. Ett problem kan även bestå i att ett visst bestånd lastbärare saknar beslag för omlastning mellan transportslagen vid intermodala transporter.
Syfte: Syftet med denna studie är att kartlägga under vilka förutsättningar det europeiska modulsystemet i dess nuvarande form, respektive i vidareutvecklade former stöder de intermodala transportsystemen respektive om det istället ökar benägenheten att välja renodlade vägtransporter på bekostnad av intermodala transporter. Vidare syftar studien till att kartlägga vilken inverkan modulsystemet har för konkurrensen mellan renodlade vägtransporter och järnvägstransporter. Dessutom kommer en kartläggning av hur stor andel av de lastbärare som idag används inom ramen för modulsystemet som har lyftbeslag (greppanordning) som medger lyft vid omlastning i samband med intermodala transporter. Idag förekommer det lastbärare som saknar lyftbeslag för förflyttning mellan transportslagen vilket starkt begränsar, eller omöjliggör, att de används i intermodala transporter. Av intresse är i anslutning till det kartlägga hur man kan öka användningen av intermodala transporter genom att arbeta aktivt med att öka andelen lastbärare som är anpassade för intermodal transport samt hur lastbärare som idag inte är anpassade för intermodala transporter kan integreras i dessa transporter.
Studien syftar även till att lyfta fram åkeriernas syn på intermodala transporter med modulsystemet. Om åkaren använder fordon enligt modulsystemet underlättas möjligheten att använda intermodala transporter jämfört med om han/hon använder den traditionella 24 m långtradaren. Med modulsystemet anpassad för intermodal hantering kan åkaren enkelt skifta mellan en intermodal transportlösning alternativt en ren vägtransport allt eftersom kostnadsbilden ändras, en flexiblare lösning med andra ord.
Förväntat resultat: Denna studie förväntas öka kunskapen kring effekter av användandet av modulsystemet i samband med intermodala transporter. Främst hur de ökade fordonsdimensionerna påverkar konkurrensen mellan rena lastbilstransporter och intermodala transporter och om EMS kan vara till fördel för intermodala transporter.
Studien förväntas även ge en inventering av eventuella problem som uppstår vid användandet av modulsystemet vid intermodala transporter. Som ett delresultat av detta bör den även kunna ge uppslag till vidare forskning med syfte att öka andelen intermodala transporter i kombination med modulsystemet och vilka åtgärder som är aktuella för att underlätta det arbetet.