National Transport Library Research Database

Datadriven planering av transportkonsumtion och främjande av mikromobilitet (Data-driven planning of transport consumption and promotion of micromobility)

Sponsors, duration, budget: Formas ; 2024-12-01 -- 2027-11-30 ; 4 136 989 kronorRegistration number:
  • Formas 2024-00957
Subject(s): Summary: Projektet vi presenterar här har som huvudmål att skapa ett ramverk som tar ett systemperspektiv och integrerar sociala, beteendemässiga och psykologiska faktorer i resbeteende. Syftet är att främja hållbar resande med fokus i mikromobilitet. Integrationen kommer att ske både på teoretiska och metodologiska plan och kommer att ge värde till intressenter både inom och utanför akademin, med särskilt fokus på kommuner. Ramverket är tänkt att överbrygga klyftan i förståelsen för de sociala, beteendemässiga och psykologiska aspekterna av resbeteende och användning av mikromobilitet. Mikromobilitet är ett begrepp som ännu inte har en tydlig definition i Sverige. Vi använder termen för att beskriva lätta fordon som oftast används för kortdistansresor och som drivs av mänsklig ansträngning eller elektricitet. Detta inkluderar delade eller privata cyklar och de eldrivna enpersonsfordon som omfattar elcyklar, elsparkcyklar och även moped. Begreppet har använts flitigt för stads- och transportplanering i internationella forum, som Europaparlamentet, och i nationella sammanhang, inklusive Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), Trafikverket, Transportstyrelsen och akademin. Sverige har som långsiktigt mål att uppnå noll netto växthusgasutsläpp (GHG) till 2045. Detta innebär att GHG-utsläppen från aktiviteter i Sverige måste vara minst 85 procent lägre 2045 jämfört med 1990. Transport står för närvarande för en tredjedel av de svenska växthusgasutsläppen. Svenska städer strävar efter att öka andelen hållbara transportmedel för att minska växthusgasutsläpp och energiförbrukning. Mikromobilitet ses som ett hållbart alternativ till energikrävande transportmedel, som privata bilar och motorcyklar. Effekterna från övergången från bilar till mikromobilitet är dock svår att greppa här och nu, och mer information behövs för att stödja beslutsfattandet, särskilt på stadsnivå. Sedan elsparkcyklarna slog igenom i Stockholm sommaren 2018 har det varit oklart för svenska städer hur mikromobilitet ska hanteras. Svenska städer kan inte separera elsparkcyklar och cyklar på en laglig grund (lag 2001:559), och de förlitar sig i stor utsträckning på polistillstånd för att reglera användningen av kommersiella elsparkcyklar. Städerna har därför utvecklat kreativa lösningar för att hantera utmaningar med mikromobilitet, men de behöver fortfarande information, kunskap och erfarenhetsutbyte för att hanteras och regleras nya företeelser. På nationell nivå har regeringen visat intresse för användningen av elsparkcyklar bland olika transportmedel för mikromobilitet, särskilt eftersom antalet privatägda elsparkcyklar har ökat under de senaste åren, med begränsade tillgängliga data. Mikromobilitet har potential att främja hållbart beteendeförändring i olika stadsområden genom att förbättra tillgängligheten och anslutningen till olika destinationer och komplettera kollektivtrafik. Dessutom har mikromobilitet en potential att skapa hälsofördelar, inklusive ökad fysisk aktivitet och förbättrad psykisk hälsa från regelbunden användning. Mikromobilitets miljöpåverka och hållbarhetsprofil kan dock variera beroende på de olika typerna av fordonsslag, vad dessa ersätter, affärsmodeller, stadsplanering och integrationen med kollektivtrafik och gång. De delade elsparkcyklarna verkar inte alltid bidra till energieffektivitet i transportsektorn och kan i vissa fall generera mer utsläpp, som till exempel i specifika stadsområden. Livscykelutsläppsfaktorn för de delade elsparkcyklarna (inklusive tillverkning, drift, transport och distribuering, samt avfallshantering) uppskattas högre än den för elbussar. Med tanke på att kollektivtrafiken fortsätter att fungera även när vissa resor övergår till delade elsparkcyklar, bidrar dessa resor då inte till energieffektivitetsfördelar. Summary: The transport system accounts for approximately a quarter of global greenhouse gas (GHG) emissions. Historically, road transport has been the largest contributor to GHG emissions among different transport sectors. Micromobility (including private and shared bicycles, e-bicycles, scooters, and e-scooters) has the potential to reduce GHG emissions, meet people’s daily transportation needs, and promote sustainable behavioural change in various urban contexts. However, the consumption of some micromobility services, such as sharing e-scooter systems (SESS), appears to ‘damage’ transport energy efficiency by generating more emissions in specific urban areas and substituting walking.  This project will focus on two main challenges related to micromobility: adopting a system perspective for infrastructure, urban planning, and policy; and promoting the sustainable use of micromobility. The project aims to propose a framework that integrates the built environment with the social, behavioural, and psychological drivers of travel behaviour to promote sustainable micromobility. The proposed framework will address two key objectives: 1) Close the gap in understanding the social, behavioural, and psychological drivers of travel behaviour in the context of micromobility across different urban settings; 2) Deliver value to stakeholders within and outside academia (with a focus on municipalities) to support spatial planning and informed policy decisions. 
Item type: