Abstract: Det är väl belagt att kvinnor pendlar kortare än män, samt att detta bidrar till lönegapet mellan könen. Dessutom har tidigare forskning visat att könsskillnaderna i pendlingsavstånd inte minskar lika snabbt som könsskillnader i arbetsmarknadsutfall såsom löner. Tidigare internationell och svensk forskning har visat att könsgapet i pendlingsavstånd minskar med tillgänglighet till arbetsmarknaden från bostaden. Det indikerar att regionförstoring, dvs en planeringsstrategi som syftar till att vidga arbetsmarknadsområden, är en planering som gynnar män, mer än kvinnor, som grupp. Samtidigt stipulerar det transportpolitiska målet att transportsystemet ska vara jämställt, dvs. likvärdigt svara mot kvinnors respektive mäns transportbehov. Studier av varför och i vilken grad könsgapet i pendlingsavstånd påverkas av förbättrad tillgänglighet via regionförstoring, förbättrad infrastruktur och förtätning har hittills givit motstridiga resultat. Forskning finner till exempel att könsskillnaderna, som inte beror på skillnader i yrkessektor eller en ojämn fördelning av hushållsarbete mellan kvinnor och män bland par, har ökat över tid i Sverige. Vidare, könsgapet i pendlingsavstånd har ökat över tid för singlar, men minskat bland par.Syftet med detta projekt är att öka förståelsen för de bakomliggande mekanismerna bakom könsgapet i pendlingsavstånd genom att ta hänsyn till hur partnerns tidigare pendlingsavstånd och lokalisering påverkar pendlingsavstånd och lokalisering efter parbildningen. En ökad kunskap om dessa mekanismer krävs för att utforma en planering som främjar båda köns transportbehov. Vi använder deskriptiva analyser och ekonometriska modeller för paneldata för att empiriskt identifiera påverkan av partnerbilningen, och med vem man valt som partner, på pendlingsavstånd och lokalisering efter partnerbildning, relaterat tillgänglighet till arbetsmarknaden före och efter partnerbildning. Vi kan även studera effekter av barn i hushållet. Vår ekonometriska strategi är inspirerad från marriage matching-litteraturen. Den litteraturen fokuserar framför allt på löner, men inga tidigare studier som vi har kunnat hitta har fokuserat på effekter på pendlingsavstånd och lokalisering. Abstract: It is well documented that women commute shorter distances than men, and that this contributes to the gender wage gap. Additionally, previous research has shown that gender differences in commuting distances do not decrease as rapidly as gender differences in labor market outcomes such as wages. Previous international and Swedish research has shown that the gender gap in commuting distances decreases with accessibility to the labor market from the residence. This indicates that regional enlargement, i.e., a planning strategy aimed at expanding labor market areas, favors men more than women as a group. At the same time, the transportation policy goal stipulates that the transportation system should be gender-equal, i.e., equally responsive to women's and men's transportation needs. The purpose of this project is to increase understanding of the underlying mechanisms behind the gender gap in commuting distances by considering how the partner's previous commuting distance and location affect commuting distance and location after couple formation. Increased knowledge of these mechanisms is required to design transport planning that promotes the transportation needs of both genders. We use descriptive analyses and econometric models for panel data to empirically identify the impact of partner selection and with whom one chooses as a partner on commuting distance and location after partner formation, related to accessibility to the labor market before and after partner formation. We can also study the effects of children in the household. Our econometric strategy is inspired by the marriage matching literature. This literature mainly focuses on wages, but no previous studies that we have been able to find have focused on effects on commuting distances and location.