Abstract: För att erhålla beständiga armerade betongkonstruktioner ställs idag krav på tillåten sprickvidd. Sprickbilder och sprickvidder karteras även vid inspektioner av befintliga konstruktioner. Trots mycket forskning är det dock osäkert hur stark koppling det egentligen finns mellan sprickor och armeringskorrosion. Vi vet att i kloridhaltig miljö är det större risk för gropfrätningar på armeringsstänger vid tvärgående sprickor. Dock verkar dessa gropfrätningar med tiden växa i en långsammare takt, men öka i antal. Dessa observationer är av stor betydelse för säkerheten, då korrosionsmönster med få, djupa, smala gropar är väsentligt skadligare än många utspridda, grunda gropar, både för bär- och deformationsförmåga. Korrosionsprocessen påverkas av sprickors självläkning samt av uppkomsten av korrosionsinitierade sprickor. I detta projekt kommer den komplexa interaktionen mellan tvärgående sprickor, korrosionsskador och korrosionsinitierade sprickor att undersökas. Vi kommer att utföra långtidsförsök, utformade så att de kompletterar befintliga försök, samt komplettera en befintlig databas med ytterligare information från litteraturen. Resultaten kommer att analyseras, både genom fysikalisk modellering av hela korrosionsprocessen, och med statistiska metoder där vi undersöker hur sprickbildning korrelerar med uppmätta korrosionsangrepp. Projektet kommer genomföras i samverkan mellan Chalmers tekniska högskola och Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet. Därigenom kombinerar vi den expertis som finns på Chalmers om korroderade konstruktioners bärförmåga med den i Norge om material och armeringskorrosion. Vi har stor erfarenhet av liknande arbete tidigare. Projektet bygger på ett tidigare gemensamt projekt, finansierat av Trafikverket. Det främsta resultatet från projektet är kunskap om sprickors inverkan på korrosion. Detta är grundläggande både för att kunna ställa rimliga krav vid nybyggnad, och för förbättrad underhållsplanering av befintliga konstruktioner. Därigenom bidrar projektet till en minskad användning av resurser och lägre livscykelkostnader för betongkonstruktioner.Abstract: In order to obtain permanent reinforced concrete constructions, today requirements are set for permitted crack width. Crack images and crack widths are also mapped during inspections of existing structures. Despite much research, however, it is uncertain how strong a connection there really is between cracks and reinforcement corrosion. We know that there is a greater risk of pitting in a chloride-containing Environment reinforcing bars at transverse cracks. However, these pitting corrosions seem to grow in time a slower pace, but increase in number. These observations are of great importance for safety, as corrosion patterns with few, deep, narrow pits are significantly more damaging than many scattered ones, shallow pits, both for load-bearing and deformation capacity. The corrosion process is affected by self-healing of cracks as well as the appearance of corrosion-initiated cracks. In this project will the complex interaction between transverse cracks, corrosion damage and corrosion-initiated cracks to be investigated. We will perform long-term trials, designed so that they supplement existing trials, as well as complement an existing database with additional ones information from the literature. The results will be analyzed, both through physical modeling of the entire corrosion process, and with statistical methods where we investigate how cracking correlates with measured corrosion attacks. The project will be implemented in collaboration between Chalmers University of Technology and Norway's technical and natural sciences university. In this way, we combine the expertise available at Chalmers on corroded constructions' bearing capacity with that in Norway regarding materials and reinforcement corrosion. We have great experience of similar work in the past. The project builds on a previous joint project, financed by the Swedish Transport Administration. The main result from the project is knowledge about cracks effect on corrosion. This is fundamental both to be able to make reasonable demands on new construction, and for improved maintenance planning of existing structures. Thereby the project contributes to a reduced use of resources and lower life cycle costs for concrete structures.