Abstract: En minskad resursförbrukning och ökad materialåtervinning är viktiga miljömål för dagens infrastruktur. Funktionsupphandlingar bör därför innehålla krav på återanvändning. Förekomst av vägtjära i dagens asfaltbeläggningar ställer särskilda krav vid återvinning av beläggningarna. Oklarheter eller fel i de underlag som utgör förutsättningarna för återvinning påverkar möjligheterna att genomföra långtsiktiga funktionsupphandlingar negativt.
Idag vedertagen praxis för bedömning av tjärasfalt i beläggningar består av två steg: 1. Identifiering av vägtjäreinnehåll med enkla fältmetoder. 2. Kvantifiering av PAH-halten genom provtagning, provberedning och laboratorieanalys (en långsam och dyr process).
Brister i befintliga metoderna att bedöma PAH-halter i vägbeläggningar utgör risker för båda parterna i en funktionsupphandling och för miljön. En kritisk punkt ligger i den första identifiering. Denna bedömning görs i Sverige med hjälp av lukt eller med UV-lampa plus vit sprayfärg. Båda fältmetoderna är subjektiva och inte möjliga att styrka i efterhand. Båda ”metoderna” upplevs också i praktiken som svåra av utövarna.
För att en fältmetod ska fungera väl bör den vara: Lätt att utföra; Snabb; Robust; Objektiv d.v.s. inte operatörsberoende; Kvantitativ eller semikvantitativ för att kunna skilja mellan olika grader av förorening; Möjlig att styrka i efterhand
I denna förstudie avser vi att pröva om ovanstående karaktäristik kan erhållas genom tillämpning av nya metoder. Den ena metoden utnyttjar principer för energiöverföring genom resonans mellan PAH och en indikatormolekyl för ökad känslighet.
Den andra metoden som ska prövas bygger på direkt fotometriskt bestämning av PAH i fasta prover.