Abstract: Ungdomsbrottslighet, punktligheten i järnvägstrafiken eller den fara för patientsäkerheten som uppstår när livsviktiga läkemedel saknas vid landets apotek är exempel på samhällsutmaningar som visat sig svåra att bemästra. Många utmaningar av det här slaget involverar ett system av aktörer som är svårt att hantera genom ordinarie styrning och samverkan. Aktörerna blir dessutom alltfler, vilket gör att planeringskontextens komplexitet och samverkansbehovet ökar. Som ett komplement till formella processer krävs nya samverkansformer och informella samverkansytor. Samverkan krävs för att stimulera det värdeskapande som måste ske i gränslandet mellan de inblandade aktörerna. Aktörernas resurser fungerar inte alltid väl tillsammans. Ägs resurserna av flera fristående aktörer i ett tjänstesystem så måste aktörerna samverka för att resurserna ska kunna integreras. Det blir många omtag och misslyckanden och de resurser och den tid som förloras gör utmaningarna till ett samhällsekonomiskt problem. Fransson et al (2019) författade inom ramen för den statliga utredningen Tillitsdelegationen (Dir. 2017:119) en rapport med bäring på ovanstående. En delmängd av det empiriska underlaget hämtades från Trafikverkets arbete att tillsammans med andra aktörer förbättra informationen för pendelresenärer vid ”stört läge”. En slutsats i rapporten är att det krävs nya arbetssätt och former för att lösa komplexa samhällsutmaningar. Inte minst betonas möjligheten att experimentera och ta fram prototyper som ett viktigt utvecklingsområde. Rapporten visar att myndigheternas egna ansvar att samverka räcker långt. Av naturliga skäl saknar de dock uppdrag och mandat att självsvåldigt anpassa och använda andra aktörers resurser i tjänstesystemet. Många myndighetsöverskridande utmaningar blir svåra att åtgärda när inte alla ställer upp. Myndigheternas representanter efterfrågar därför en aktörsneutral arena där de ges vägledning och professionellt stöd. Något sådant stöd har hittills inte kunnat påräknas. Det krävs någon som sätter spelreglerna, ensar målbilden, eliminerar onödiga restriktioner och löser ut frågor utom aktörernas räckhåll. Det krävs en facilitator som bidrar med analyskompetens och som med ett relevant dataunderlag stimulerar det samtal genom vilket integrationen kommer till stånd. Facilitatorn skulle dessutom kunna säkerställa att någon med empirisk kunskap representerar och kan visualisera olika aktörers resurser och de övriga förutsättningar som krävs för att värde ska kunna skapas. Då skulle risken för tandlösa lösningar minska. Genom det föreslagna projektet hoppas vi kunna bidra till förmågan att lösa komplexa samhällsutmaningar. Den bärande idén är att etablera ett systemiskt lärande inom ett område där Trafikverket idag ser utmaningar. Att sätta upp en neutral arena och dra lärdomar från arbetet är det huvudsakliga, långsiktiga syftet med det föreslagna samarbetet. Vad som här föreslås är en förstudie där vi tillsammans med Trafikverket ska välja en lämplig samhällsutmaning, för att i en senare huvudstudie utvärdera den ovan nämnda metoden med en arena. Punktligheten i järnvägstrafiken är ett av många områden inom Trafikverkets verksamhet som skulle kunna utvecklas med den aktuella metoden. Frågan är medial och viktig för myndighetens anseende, eftersom det tydligt märks när tåg inte dyker upp på perrongen. Trafikverket är inte den enda aktören bakom förseningarna. Operatörerna är starkt medskyldiga till merförseningar och inställda tåg. Den främsta orsaken tycks dock vara den så kallade underhållsskuld som Trafikverket och dess underentreprenörer under många år har byggt upp. Vid sidan av bristande resurstillgång måste skulden förklaras med bristfälliga arbetssätt. Lösningarna kräver samarbete och samordning, vilket är ett dilemma i många sammanhang. Tjänstesystemet består av så mycket som ett 70-tal myndigheter, företag och branschorganisationer och skulle därmed vara lämpligt. Ett annat område berör den nationella planen för transportinfrastruktur. Arbetet följer den så kallade fyrstegsprincipen. Trafikverket hanterar detta genom bland annat åtgärdsvalsstudier. Kritik har riktats mot att de två första stegen (”Tänk om” och ”Optimera”) inte tillämpas i tillräckligt hög grad. Trafikverket har återkommande fört fram att man inte har mandat att genomföra många av de åtgärder som blir resultatet av principens första två steg. Inte sällan skulle aktörer inom andra områden eller beslutsnivåer behöva involveras. Det kan röra en kommunal detaljplan eller ett riksdagsbeslut om nya avgifter. Listan över möjliga utmaningar inom Trafikverkets hägn kan göras lång. Bland alternativen kan även nämnas ambitionen att minska koldioxidutsläpp samt nollvisionen inom trafiksäkerhet.
Abstract: Complex societal challenges