Abstract: Tekniken – med kamera, bildström och avancerad bildanalys har under de senaste åren utvecklats snabbt. Det är en kostnadseffektiv teknik som har många olika funktioner/tjänster som dessutom kan utökas över tid. Genom att låta en dator/programvara analysera en bildström kan många olika funktioner hanteras. När ny funktion/analys önskas kan sådan läggas in i datorn varpå sensorn (kameran) klarar ytterligare funktion/tjänst. Därmed blir ett system med kamera och tillhörande dator med analyskapacitet en multisensor som både är mycket avancerad och kostnadseffektiv. Fördelarna med tekniken är många och dess stora förmåga att se detaljer är till stor nytta samtidigt som den blir ett stort problem. Detta genom att människor kan identifieras med hjälp av biometriska system vilket till exempel kan kränka den personliga integriteten enligt dataskyddsförordningens/GDPR regler. I länder där frågor om personlig integritet inte står så högt i kurs används tekniken flitigt för att kontrollera människor. I Sverige och övriga Europa ställs det helt andra krav på att tekniken inte ska göra intrång i den personliga integriteten, reglerat i dataskyddsförordningen/GDPR och motsvarande lagar. Lagstiftningen är egentligen inget problem för en kommun eller annan offentlig väghållare, då det inte finns något intresse för att identifiera enskilda individer. Problemet ligger i hur utrustningen och handhavandet ska utformas för att efterleva Dataskyddsförordningens/ GDPR regler för personlig integritet. Tekniken är så ny att varken användare eller datainspektionen har landat i hur den kan och får användas. Olika försök har testats och bl.a. har Stockholms stad gjort försök i gatumiljö i Globen- och Slakthusområdet. I skolmiljö har bl.a. en gymnasieskola i Skellefteå testat att använda en kamera med ansiktsigenkänningsprogram för att kontrollera elevernas närvaro. Trots att deltagarna gett tillåtelse till detta, dömdes kommunen till 200 000 kr i böter för brott mot Dataskyddsförordningen. Det finns en stor osäkerhet både hos användare, leverantörer och datainspektionen om hur teknik och lagar/regler ska samverka. Så länge osäkerheten finns hindras utvecklingen och användningen av den nya tekniken. Det är viktigt att skapa ett samförstånd så att alla parter känner sig trygga med vilken teknik som får användas och hur så att dataskyddsförordningen efterlevs vid både etablering och i den framtida användningen av utrustning och information. I dagsläget har datainspektionen upp till tolv månaders handläggningstid, och det finns risk för att den blir ännu längre, av enskilda ansökningar för att sätta upp dessa kameror/sensorer. För att underlätta detta arbete och samtidigt hjälpa de offentliga väghållarna i deras planer för att använda den nya tekniken, avser projektet, Bildanalys för modern trafikplanering. Att ta fram en handledning som tydliggör dataskyddsförordningen och Datainspektionens tolkning av lagen. För att därigenom tydliggöra hur tekniken får användas av offentliga väghållare och därigenom underlätta tillstånds processen.
Abstract: The study aims at describing how to use sensors for analysis in traffic planning, in accordance to legal regulation.