Abstract: Tillgänglighet har blivit ett centralt begrepp i transportpolitiken. Begreppet har dock kommit att bli alltmer mångfacetterat och det förekommer en rad olika definitioner. Tillgänglighet anses bestå av tre olika delkomponenter: transportsystemet, markanvändningssystemet samt individen, där interaktionen mellan dessa tre delar anses väsentlig. Tillgång till informations- och kommunikationsteknik (IKT) anses nu vara betydande för tillgänglighet till vardagliga aktiviteter. Tillgång till IKT, tillsammans med transportsystemet och markanvändningssytemet, kan ses både som möjliggörare av ekonomiska och sociala aktiviteter, men kräver också resurser och kan även i sin tur skapa negativa externa effekter.
Generellt råder en snabb digitalisering av våra transportsystem där den så kallade digitala tillgängligheten kan komma att få en allt mer betydande roll. Det kan här handla om fysisk mobilitet som ersätts av en digital, eller virtuell, mobilitet. Inte minst har rådande pandemi inneburit att alltfler människor som har möjligheten arbetar på distans, virtuella möten har för många kommit att bli ett normalt inslag i vardagen. Informationstekniken (IT) har här en viktig roll för med exempelvis vilken lätthet invånarna ska kunna finna ett lämpligt färdmedel. Det finns dock så kallade digitala klyftor som kan stärka, snarare än minska, de socioekonomiska klyftorna. Sådana klyftor kan påverka möjligheterna till att nyttja vissa färdmedel, som i sin tur kan påverka möjligheterna till att delta i viktiga vardagliga aktiviteter.
Mot denna bakgrund har det identifierats ett behov av att lyfta tillgängligheten till platser, varor och tjänster utifrån ett bredare perspektiv och angreppssätt. Tillgängligheten som det utgås från i detta fall handlar om möjligheter (och med vilken lätthet det är möjligt) att tillgodose människors behov av tillgänglighet till platser, varor och tjänster. Det kan här handla om både en fysisk och virtuell mobilitet som skapar en ny form av tillgänglighet. Syftet med projektet är att skapa en överblick över området ny tillgänglighet inkluderande en beskrivning av effektsamband och utmaningar/risker för olika typer av tillgänglighet. Vidare skall projektet utveckla en metodik som kan implementeras i den kommunala planeringen både i den operativa hanteringen av tillgänglighet liksom i planeringen av den.
De valda metoderna för informationsinsamling i detta projekt ämnar komplettera varandra och ska bidra till en bred och djup förståelse för hur ny tillgänglighet och digitaliseringen kan hanteras i Sverige och vilka utmaningar och möjligheter som finns för en framgångsrik implementeringsprocess.
Abstract: Accessibility has become a central concept in transport policy. However, the concept is associated with many different aspects and is defined and measured in many different ways. Accessibility is usually considered to comprise three components: the transport system; the land use system and the individual, with considerable interaction between these three components. Access to information and communication technologies (ICT) is now deemed to be of considerable importance for accessibility to everyday activities of value. Access to ICT, together with the transport and land use system(s), can be framed as a facilitator of social and economic activities, but also requires resources, which can in turn be associated with negative effects.
Our transport systems are in the midst of a rather fast digitalisation process, with the role of digital accessibility gaining momentum. This can be related to the replacement of physical mobility with virtual. A rather apt example is where, during the ongoing pandemic, a large proportion of people have begun to work remotely, with virtual meetings having become the norm during recent months.
Information technology (IT) has an important role to play in the ease with which citizens can find a suitable mode of transport. There is, however, a digital divide, which can strengthen rather than reduce socioeconomic disparities. Such disparities can in turn affect individuals’ opportunities to use certain modes, which can in turn affect opportunities to participate in everyday activities of value.
Against this backdrop, a need to study accessibility to places, goods and services from a broader perspective has been identified. Accessibility, in this case, relates to opportunities and the ease with which such opportunities can be supported, in relation to both physical and virtual mobility. This is considered to comprise a new form of accessibility.
The aim of the project is to create a comprehensive view of the field that can be termed ‘new accessibility’, including a description of linkages, challenges and risks for different kinds of accessibility. Furthermore, a methodology will be developed, addressing both the planning and operationalisation of new accessibility in municipal planning contexts.
The methods employed in this project will complement one another and contribute to a broader and deeper understanding of how new accessibility and digitalisation can be managed in Sweden, and which challenges and opportunities exist for a successful implementation process.