Abstract: Projektet ska identifiera och analysera risker med att tillgängliggöra luftrummet för drönare. Syftet med projektet är dels att skapa en modell för att bedöma flygsäkerhetsrisker, dels att få kunskapsunderlag för regelutveckling.
Idag uppskattas det finnas 400 000 fjärrstyrda luftfarkoster - drönare - i det svenska luftrummet och antalet väntas öka väsentligt de närmaste åren. Det rör sig om en utpräglat innovativ bransch som i snabb takt skapar nya affärsidéer. Aktörerna är en ny grupp luftrumsbrukare som inte har samma kunskaper som mer traditionella brukare av luftrummet. I takt med att antalet drönare ökar utgör de potentiellt en större riskfaktor i luftrummet. Statliga och privata aktörer, kommersiella och icke kommersiella, vill i allt högre utsträckning använda drönare i sin verksamhet. Transportstyrelsen behöver möjliggöra drönarverksamhet samtidigt som myndigheten ansvarar för att luftrummet förblir säkert för alla som befinner sig i eller under det.
Den förväntade nyttan är ökad eller bevarad säkerhet, ökad tillgänglighet samt möjliggörande av en innovativ utveckling. Det primära syftet är att, utan att ge avkall på säkerheten, underlätta för aktörer som vill använda drönare för att lösa samhällsproblem och realisera affärsnytta. Projektet ska dels skapa ett verktyg för att bedöma flygsäkerhetsrisker som kan användas exempelvis när Transportstyrelsen får olika typer av ansökningar för drönarverksamhet, dels bidra till kunskapsunderlag för regelutveckling. Kunskapen kommer att användas i regelutveckling, tillståndsprövning och tillsyn.
På längre sikt kan vi dra nytta av den kunskap vi fått genom studien inom andra trafikslag, t ex inom sjöfarten där automatiseringen ökar i snabb takt och där det också blir nödvändigt med riskanalyser som behandlar nya aktörer i transportsystemet.
Drönare och traditionella användare av luftrummet har skilda förutsättningar, bland annat när det gäller kunskap om regelverket. En ytterligare komplicerande faktor är att svenskt luftrum samutnyttjas av både civil och militär luftfart, s. k. integrerat luftrum. Transportstyrelsen behöver som ansvarig myndighet få ett bredare kunskapsunderlag gällande hur fler aktörer kan samutnyttja luftrummet på ett säkert sätt. Ett av de första stegen för detta kunskapsunderlag är att genomföra en riskanalys. Riskanalysen kommer att ge bättre kunskap om vilka risker som uppstår när en ”ny” aktör använder luftrummet.
Idag saknar vi delvis de bedömningsgrunder som vi behöver och därmed minskar också våra möjligheter att vara en myndighet som möjliggör en positiv utveckling såväl för drönare som för andra aktörer i luftrummet.
I nästa skede, dock inte inom ramen för denna studie, ser vi också ett behov av att vidga riskanalysen till att även inbegripa vilka risker som ur ett hållbarhetsperspektiv kan uppstå om vi inte kan tillgängliggöra luftrummet för fler aktörer. Vad får det för inverkan på teknikutveckling, samhällsekonomi, affärsmöjligheter med mera?