Abstract: Bestämning av ett jordmaterials styvhet bestäms normalt i fält med hjälp av statiska plattbelastningsförsök där en platta på ytan belastas stegvis i två cykler och en representativ modul bestäms utifrån underlagets deformation. Modulen från den andra belastningscykeln, Ev2, anses vara ett mått på materialets styvhet. Dock motsvarar den uppmätta ytmodulen inte någon faktisk styhetsmodul i materialet eftersom den jordmassa som påverkar plattbelastningsförsöket har varierande egenskaper och eftersom försöket inte belastar jorden som i ett renodlat tryck-, eller skjuvförsök. Vidare är jordmaterialets ickelinjäritet en avgörande aspekt eftersom styvheten varierar till följd av töjningens storlek. Modulen motsvarar därför en styvhet till den töjningsnivå som orsakas av det högsta belastningssteget.
Det finns empiriska krav gällande Ev2-moduler i fält. När högre krav ställs på precision, t.ex. vid byggande av höghastighetsjärnväg eller vid avsteg från utförandekrav i AMA, krävs ytterligare information om materialets deformationsegenskaper. Det gäller särskilt vid numerska beräkningar där materialets elasticitetsmodul används som inparameter. De aspekter som nämnts ovan gör att Ev2-modulen inte kan användas direkt. Det bör vara möjligt att finna samband mellan elasticitetsmodulen och Ev2-modulen om hänsyn tas till att egenskaperna beror på deformationens och belastningens storlek och varaktighet. Sådana samband tillhör dock inte det allmäna kunskapsläget.
En angelägen fråga gäller beräkning av rälens nedböjning för järnväg för att säkerställa att den håller sig inom angivna gränser. Spårstyvheten modelleras utifrån elasticitetsmodulen i bankmaterialet. Men eftersom kunskap saknas om sambandet mellan elasticitetsmodul och uppmätt Ev2-modul saknas krav som bör ställas på uppmätta Ev2-moduler. Detta projektförslag avser en förstudie i form av en litteraturgenomgång, samt kontakt med relevanta institutioner, som ger ett beslutsunderlag för fortsatta studier.