Abstract: Hantering av PAH-haltig beläggning i Trafikverkets projekt medför ofta fördyringar och förseningar eller lösningar med försämrad kvalitet. I region Nord ligger som exempel den nordligast belägna tillståndsgivna mottagningsanläggningen i Umeå vilket innebär mycket långa transporter, kostsamma både ekonomiskt och mätt i emissioner.
Grundat på Naturvårdsverkets sammanställning Vägledning klassificering av farligt avfall – detta är farligt avfall klassar tillsynsmyndigheterna tjärasfalt som ett farligt avfall med krav på borttransport till deponi. Trafikverket har utifrån resultat av tidigare utförda undersökningar bedömt att materialet trots PAHers inneboende toxicitet inte medför risk för negativa effekter på omgivningen och utifrån det tillämpat lokal återanvändning genom t ex nedfräsning i den nya vägkroppen.
Ett antal undersökningar och miljöuppföljningar har tidigare genomförts för att utreda omgivningspåverkan av att nyttja tjärasfalt som vägmaterial.
Föreliggande projektet ska ge fördjupad kunskap kring hur lokal återanvändning av tjärhaltig beläggning med höga halter av PAH påverkar omgivningen, och utifrån detta kunna göra förbättrade bedömningar av vilken risk för omgivningspåverkan genom negativa effekter på människors hälsa eller miljön återanvändning i vägkroppen medför.
Målet med utredningen är att få ett resultat som kan förenkla hanteringen av tjärasfalt i projekten genom en väl underbyggd bedömning av materialets farlighet, samt att ta fram ett väl underbyggt underlag att nyttjas vid diskussioner med tillsynsmyndigheter.
Om utredningen kan påvisa att återanvändning kan ske utan risk för negativa effekter på människors hälsa eller miljön, är målet är att möjliggöra acceptans för återanvändning som alternativ till deponering.
Projektspecifikation tas fram i samråd med Luleå Tekniska Universitet.Abstract: Handling of PAH-containing coatings in the Swedish Transport Administration's project often entails expensive and delayed or poor quality solutions. In the Northern region, for example, the northernmost licensed reception facility is located in Umeå, which means very long transports of the material from many of the regions road projects. This in turn is costly both financially and measured in emissions.