National Transport Library Research Database

Stockholmsrederierna - Ägandet och nätverkens betydelse för tanksjöfartens utveckling i Stockholm 1980-2000 (The Stockholm shipping companies - The importance of ownership and networks to the development of tanker shipping in Stockholm 1980-2000)

Sponsors, duration, budget: Lighthouse Maritime Competence Centre ; 2008-09-01 -- 2009-08-31 Subject(s): Online resources: Abstract: En stor fråga för den svenska sjöfarten är vad som skapar konkurrenskraftiga rederier. Det är denna fråga om konkurrens som har lett fram till föreliggande forskningsprojekt. Projektets syfte är tvåfalt. Studien syftar dels till att beskriva fyra börsnoterade rederier (Argonaut, Frontline, ICB och Nordström & Thulin) med verksamhet framför allt inom stortank och storbulk som hade sitt säte i Stockholm under 1980- och 90-talen för att få en förståelse för vad som ledde till deras snabba expansion och lika snabba försvinnande. Det andra syftet är att utreda ägandet och nätverkens betydelse för rederiers konkurrenskraft utifrån erfarenheterna från dessa fyra Stockholmsrederier. Resultatet av forskningsprojektet redovisas i en bok, som kan köpas via Breakwater Publishing i Göteborg. Ett smakprov ur boken publiceras här som rapport. För det första föregicks expansionsfasen av 15 år av kris för både varv och rederier. Varvspriserna var därför rekordlåga. För det andra fanns det en stor optimism och börsyra på 1980-talet, vilket gjorde att det fanns spekulativt kapital och skattekapital som kunde mobiliseras. Argonaut blev en god förebild för de andra börsrederierna. Under 1980-talet fanns det också ett stort antal kompetenta, internationellt kända och inte minst friställda personer som kunde dra nytta av sina kunskaper, nätverk och de möjligheter som fanns. Expansionsfasen sammanföll med att stortankmarknaden som i många år hade varit dålig tenderade att bli bättre under andra halvan av 1980-talet. Samtidigt sålde staten de fartyg som den ofrivilligt hade blivit ägare till när staten tog över ägandet i de svenska storvarven. Stockholmsrederierna var i stor utsträckning baserade på tonnage från de statliga rederierna. I en stigande marknad började rederierna i Stockholm göra nybeställningar i Sydkorea, där de kunde få billiga fartyg med bra finansieringsvillkor. Början av 1990-talet präglades av två stora katastrofer – Kuwaitkrisen som innebar att marknaden återigen gick ned samt den svenska finanskrisen som dels gjorde att det inte var lika lätt som tidigare att få tag på svenskt kapital, dels att ägare som belånat sitt aktieinnehav var under press. I kombination med detta försvann möjligheterna att göra skattevinster genom att investera i fartyg, vilket ytterligare ströp kapitaltillförseln till rederinäringen. Under det svaga 1990-talet gick flertalet av Stockholmsrederierna med förlust och ägarna hade varken vilja eller möjlighet att avvara resurser för att rädda bolagen. När marknaden väl vände uppåt i början av 2000-talet fanns det inte längre några rederier i Stockholm.Abstract: An important issue for Swedish shipping is what creates competitive shipping companies. It is the issue of competition that has led to the present research project. The aim of the project is twofold. The first part of the study describes four shipping companies listed on the stock exchange (Argonaut, Frontline, ICB and Nordström & Thulin) operating mainly in the major tank and bulk sectors and registered in Stockholm during the 1980ies and 90ies to try to understand what led to their rapid expansion and equally rapid disappearance. The second part of the study is to look into the importance of ownership and networks for the competitiveness of shipping companies using the experience of these four Stockholm companies. Breakwater Publishing in Göteborg. A small sample is published under the heading report here. The book is written in Swedish. To start with, the expansion phase was preceded by 15 years of crisis for both shipyards and shipping companies. Newbuilding prices were therefore at a record low. Then there was large optimism and great stock market optimism in the 1980ies, which meant that there was speculative and tax capital which could be mobilised. Argonaut became a good example for the other quoted shipping companies. During the 1980ies there was also a large number of competent, internationally well known and unemployed persons who could take advantage of their knowledge, networks and the possibilities. The expansion phase coincided with the tendency of the major tanker market to improve after many years of being poor during the second half of the 1980ies. At the same time, the government sold the ships that it had involuntarily acquired when the government took over ownership of the Swedish large shipyards. The Stockholm shipping companies were to a large extent based on tonnage from the state owned shipping companies. In a rising market the Stockholm shipping companies started to order newbuildings in South Korea, where they could get cheap ships with good financing. The beginning of the 1990ies was characterised by two major disasters – The Kuwait crisis which meant that the market fell again and the Swedish financial crisis which meant that it was no longer as easy as before to get Swedish capital and owners who had mortgaged their share holdings were under pressure. In combination with this, the possibilities to get tax reductions by investing in ships were abolished. This reduced the available capital for shipping further. During the weak 1990ies the majority of the Stockholm shipping companies ran at a loss and the owners had neither the will nor the possibility to spare resources to save the companies. When the market turned upwards again in the beginning of 2000 there were no longer any shipping companies in Stockholm.
Item type: