National Transport Library Research Database

Undermarksforskning 3: Luft och hälsa, riktvärden gränsvärden tunnelluft (Underground research 3)

  • Klint, Marianne
  • Umeå universitet, Universitet eller högskola, 202100-2874
Sponsors, duration, budget: Trafikverket ; 2011-10-13 -- 2014-12-31 Registration number:
  • Trafikverket 2011/68845
Subject(s): Abstract: Det saknas kunskap kring vilken luftkvalitet som finns i tunnlar och vilka krav som bör ställas på tunnelluften utifrån ett hälsoperspektiv. Det finns inget EU direktiv som reglerar tunnelluft utan enbart ett tunnelsäkerhetsdirektiv (2004/54/EC) som reglerar säkerhetsorganisationen, allt från planeringsstadiet till byggande och drift av tunnlarna. Direktivet är en följd av brister i säkerhetsorganisationerna i olika tunnlar vilket bidragit till att flera olyckor utvecklats till katastrofer. De svenska miljökvalitetsnormerna för luft gäller bara för utomhusluft vilket enligt 3§ i förordningen (2010:477) är ”utomhusluften med undantag av arbetsplatser samt vägtunnlar och tunnlar för spårbunden trafik”. I ett internationellt perspektiv dimensioneras istället tunnelventilation i vägtunnlar utifrån rekommendationer givna av PIARC (Permanent International Association of Road Congresses, numera kallad World Road Association), som är ett internationellt samarbetsorgan inom vägtrafiksektorn. I många fall tas hänsyn till WHO’s rekommenderade riktvärden för luftkvalitet, och kolmonoxid (CO) har då varit den dimensionerande föroreningen vid reglering av tunnelluften. CO-utsläppen har däremot minskat kraftigt p.g.a. den katalytiska avgasreningen, vilket gör CO mindre lämplig som exponeringsindikator. I Schweiz, Tyskland och Österrike kontrolleras tunnelluften däremot fortfarande genom att mäta och övervaka CO. Inför planeringen och ventilationsdimensioneringen av Södra Länken beslutade dåvarande Vägverket tillsammans med Miljöförvaltningen och Naturvårdsverket att tillämpa riktvärden för kvävedioxid, NO2. Man satte då gränsen vid 0,4 mg/m3 NO2, som inte får överskridas på någon plats i tunneln sett som ett medelvärde över en timme. Beslutet grundades på Världshälsoorganisationens rekommendationer från början av 1990-talet samt på bedömningar av Institutet för miljömedicin vid Stockholms läns landsting. I Göteborg (Götatunneln) får värdet på 0,4 mg NO2/m3 överskridas 43 timmar per år (percentilvärde) och det avser medelvärdet längs hela tunnelsträckan. PIARC rekommenderar 2,0 mg NO2/m3 som ett medelvärde i tunnlar som kan överskridas 2 % av tiden. Under senare år har det dock uppmärksammats att NO2 inte heller är en lämplig indikator för tunnelluften. Det beror på att relationen mellan NO2 och andra avgaskomponenter kan skilja sig betydligt mellan tunnel- och omgivningsluft, vilket beror på att ozonet som oxiderar NO till NO2 förbrukas i tunneln om det inte finns något inkommande flöde av frisk luft. Detta innebär mindre NO2 som därigenom inte blir representativt för exponeringen. I samband med planeringen av citybanan i Stockholm aktualliserades frågan om vilken luftkvalitet som ur ett hälsoperspektiv är acceptabel på stationer i tunnelmiljö. I samband med tillåtligehtsprövningen av projektet krävde regeringen in kompletternade uppgifter kring hur en acceptabel luftkvalitet på stationerna i tunnelmiljö skulle kunna klaras. Eftersom det då som nu saknades kunskap och riktvärden för luftkvalitet i tunnlar beslutade projektet om att arbeta mot ett inriktningsmål för luftkvalitet. Inriktningsmålet sattes för PM10 till 120 mikrogram per kubikmeter. Inriktningsmålet togs fram bla i samråd med Karolinska Institutet, Institutionen för folkhälsovetenskap och annan expertis inom området. Kunskapsluckorna som identifierades i samband med diskussionerna kring inriktningsmålet medförde att Banverekt initierade ett flerårigt forskningsprojekt tillsammans med Karolinska Institutet för att öka kunskapen inom området. Projektet avslutades under 2010 och en slutsats från projektet var att en 2 timmar lång exponering i tunnelbanemiljöingen inte ger upphov till inflammatorisk påverkan varken hos friska personer eller hos astmatiker . En anna viktig slutsats är att partiklarnas ursprung/sammansättning är central för ev. hälsopåverkan. Partiklar i väg- och järnvägstunnlar skiljer sig åt i detta avseende och detta bör beaktas i det fortsatta kunskapsbyggandet och i arbetet med framtagande av rikt/gräns/målvärden.
Item type: