Abstract: Bakgrund: TiO2 kan genom fotokemiska reaktioner (i kombination med syre och solljus / UV-ljus) bryta ner eller omvandla vissa föroreningar i luft, t.ex. SOx och NOx . Den kemiska processen bakom detta är en oxidation.
Det betyder att, de organiska och oorganiska ämnen som kommer i kontakt med de behandlade ytorna, oxiderar och omvandlar dem bla till nitrater och karbonater.
TiO2 behandlingar har på flertalet platser runt om i världen visat på en kraftig reducering på den totala partikelmängden i vägtunnlar och vägavsnitt.
Syfte: Syftet med denna studie är att avgöra om TiO2 kan ha en effekt på halter och storleksfördelning hos partiklar från slitage mellan däck och vägbana.
Metodik: Till testet används VTI:s provvägsmaskin (PVM), där en befintlig beläggning används. I PVM roterar fyra hjul försedda med dubbdäck runt en asfaltsbana. Hastighet i testet är 50 km/h, som hålls till partikelnivåerna är stabila (ca 1-2 timmar). För att TiO2 ska ha en fotokatalytisk effekt monteras UV-ljus i hallen. Vertikala skärmar, avsedda för TiO2 monteras i hallen. I första försöket körs, som referenstest, PVM med skärmar utan TiO2. Skärmarna byts ut mot skärmar målade med TiO2 och försöket upprepas. Slutligen monteras skärmarna utan TiO2 in igen och ytterligare ett referenstest körs. Under försöket mäts halterna av PM10 (TEOM och DustTrak) och PM2,5 (DustTrak). Partikelstorleksfördelningar från ca 10 nm – 10 µm mäts med APS (aerodynamic particle sizer) och SMPS (scanning mobility particle sizer). Övriga data som registreras är temperatur i luft, beläggning och däck samt luftfuktighet.
Förväntat resultat: Testet förväntas ge information om huruvida TiO2 kan ha effekt på inandningsbara partiklar.