Abstract: Problem:
Planeringens inriktning måste förändras så att tillgänglighet blir det övergripande målet istället för rörlighet. Utgångspunkten för transportsektorn bör vara att öka tillgängligheten till priset av så lite rörlighet som möjligt. Vår allmänna fokusering på rörlighet sitter djupt rotad. I såväl kommuner som trafikverken mäter man rörligheten och olika mått på de transporter som blir konsekvenser av vår rörlighet. Däremot är det få mått som mäter tillgängligheten.
Transportsystemet kan bara bli hållbart om företag, verksamheter och individer väljer hållbara alternativ för våra aktiviteter och transporter. Hur vi väljer är tätt länkat till det utbud som erbjuds och hur attraktiva olika alternativ ter sig relativt varandra – alternativens relativa attraktivitet. För alla som arbetar med, planerar eller beslutar om transportsystemet är det därför viktigt att utgå från dessa faktorer.
Att korrekt värdera tillgänglighet och relativ attraktivitet är ofta komplicerat och bra underlag saknas, t ex i samband med beslut om lokalisering av verksamheter, förändringar i kollektivtrafikutbud eller val av bostad. Det finns behov av tillgänglighetsmått som är relevanta, resurseffektiva, kommunicerbara och begripliga även för personer utan särskild fackkompetens inom trafik- och stadsplanering. Det finns också ett behov av att kunna jämföra tillgänglighet mellan olika områden och mellan tätorter.
Syfte:
Att i en förstudie analysera behov och möjligheter att utveckla enkla tillgänglighetsmått för att beskriva trafikslagens absoluta och/eller relativa attraktivitet för resor inom tätort.
Metod:
Kartläggning av existerande tillgänglighetsmått; mått som idag används (nationellt och internationellt) studeras översiktligt. Även förslag till mått som ännu inte tillämpats ingår. Exempel på mått som studeras är tillgänglighetsindikatorer som ingår i SIKAs förslag till reviderade transportpolitiska mål samt sammanställningar/förslag av Litman, VTPI (www.vtpi.org). Geografiskt avstånd, viktad restid, restidskvoter, ”tillgänglighetszoner” för olika slags utbud (arbete, skola, service), kontaktkostnad och kollektivtrafikutbud är exempel existerande tillgänglighetsmått som används i olika sammanhang.
Värdering av mått; ett urval av mått som framkommit i föregående steg värderas utifrån deras förmåga att bidra till syftet. Viktiga kriterier är relevans, kostnadseffektivitet, komunicerbarhet och lämplighet att användas för jämförelser (benchmarking) och återkommande uppföljning (den slutliga listan av kriterier fastställs i samråd med Vägverket).
Konsultation; resultat från kartläggning och värdering testas på 5-10 st referenspersoner. Dessa väljs så att både personer med och utan särskild erfarenhet av tillgänglighetsmått/studier finns representerade.
Rekommendation; ett förslag till hur tillgänglighetsmått kan utvecklas och få bred spridning tas fram och presenteras. Identifierade tillgänglighetsmått som uppfyller uppställda kriterier prioriteras utifrån deras totala förmåga att leverera det önskade resultatet och fungera som beslutsunderlag för val av olika slags lokalisering. Referenspersonerna synpunkter och förslag kommer att beaktas.
Resultaten från respektive steg redovisas i en slutrapport.
Förväntat resultat:
Ökad kunskap om hur olika tillgänglighetsmått kan användas för att beskriva tillgängligheten för resor i tätort. Rekommendation för hur ett eller eventuellt flera sådana mått skulle kunna utvecklas och implementeras för jämförelse av tillgängligheten för såväl områden inom en tätort som mellan tätorter.